Lär känna REAL AD-teamet: Frida Lenér

Fanns det ett avgörande ögonblick i ditt liv som ledde till det arbete du gör idag?

Ja, det fanns några avgörande ögonblick. Det första var en sommarkväll efter studenten, när min bästa vän sa: ”Frida, du borde studera till apotekare och forska.”

Det andra kom när handledaren för mitt examensarbete rekryterade mig för att hjälpa till med forskningsprojekt på timanställning medan jag fortfarande arbetade som apotekare. Med tiden växte forskningsarbetet, och så småningom lämnade jag apoteket för en heltidsroll som forskningskoordinator inom VGR.

Ett av projekten som jag ombads att ta mig an var REAL AD-studien, precis vid dess start, när Michael (Schöll) höll på att bygga upp den. Genom REAL AD blev jag djupt engagerad i Alzheimersforskning, och gränsen mellan arbete och personligt intresse började suddas ut.

Det senaste ögonblicket kom när möjligheten att genomföra en doktorandutbildning i Michaels forskargrupp uppstod.

Som både projektledare och nu doktorand, vad skulle du säga är din favoritdel av rollen?

Problemlösningen. Det finns en särskild tillfredsställelse i att fråga: ”Vi vill verkligen göra det här, så hur ska vi göra det?” I början var den mest engagerande utmaningen att utforma studiens praktiska arbetsflöden.

Min doktorandutbildning fortsätter i samma anda. Jag studerar olika aspekter av klinisk användning av blodbaserade biomarkörer och digitala kognitiva bedömningar för diagnostik av Alzheimers sjukdom i primärvården. Till exempel vårdpersonals erfarenheter av att använda dessa metoder och deras hälsoekonomiska konsekvenser.

Med andra ord är jag inte bara intresserad av om dessa metoder förbättrar diagnostiken, utan också av vad de innebär när det gäller tid, resurser och kostnader för vårt hälso- och sjukvårdssystem.

Vilken milstolpe eller prestation inom studien är du stolt över?

Lanseringen sticker ut. Jag var föräldraledig vid den tiden, och det var extraordinärt att höra studien diskuteras på radio och att läsa om den i tidningarna; publiciteten gav hela projektet en overklig känsla.

REAL AD-dagarna är en annan höjdpunkt. Eftersom studien genomförs helt på distans är det mötena med deltagarna personligen som jag saknar mest. De är fantastiska och entusiastiska, och utan dem hade inget av detta varit möjligt.

När du föreställer dig framtiden för REAL AD-studien, vad hoppas du att den ska åstadkomma?

Att den data vi samlar in kommer att analyseras av skickliga nuvarande och framtida forskare, där var och en bidrar med sin kunskap och energi för att fördjupa vår förståelse av Alzheimers sjukdom och skapa nya insikter.

Dessa nya diagnostiska metoder skulle kunna möjliggöra tidigare och mer träffsäkra diagnoser, vilket potentiellt kan leda till bättre vård, förbättrade hälsoutfall och en mer effektiv användning av hälso- och sjukvårdens resurser. Min förhoppning är att fynden som genereras av REAL AD kommer att leda till verkliga fördelar för patienter och hälso- och sjukvårdssystem inom en nära framtid, snarare än att enbart stanna inom forskarsamhället.

Slutligen, vad är den eller de saker du konsekvent gör för att stödja din hjärnhälsa?

Med en två och ett halvt år gammal son hemma finns det oändligt mycket glädje och kärlek, men förmodligen också en viss försämring av min nuvarande hjärnhälsa på grund av den ständiga beredskap som krävs för att springa efter denna lilla energiska människa och rädda antingen honom eller allt som råkar befinna sig i hans väg.

Jag återhämtar mig genom att vara ute i naturen, genom att springa på slingrande skogsstigar eller över klippor vid havet, där tankarna upptas av behovet att snabbt fatta beslut om var nästa steg ska sättas. Och framför allt genom ridning – att ge sig ut med långa tyglar i full galopp får allt att stillna. De stunderna är min återställning för den mentala hälsan.

Bild på Frida med sin häst, Nemo