Tarm–hjärna-kopplingen: Vad tarmfloran kan lära oss om Alzheimers sjukdom

Informationen i den här artikeln baseras på en nyligen publicerad vetenskaplig översiktsartikel av Dong-oh Seo och David M. Holtzman, “Current understanding of the Alzheimer’s disease–associated microbiome and therapeutic strategies,” publicerad i Experimental & Molecular Medicine (2024).

Ett andra hjärna i din tarm
Våra tarmar är hem för triljoner bakterier, virus och svampar. Tillsammans bildar de ett ekosystem som är så stort och komplext att forskare ibland kallar det vårt ”andra hjärna”. Dessa små organismer hjälper oss att smälta mat och producera vitaminer, men de kommunicerar också med hjärnan genom nerver, hormoner och immunförsvaret – ett kommunikationsnätverk som kallas tarm–hjärna-axeln.

När detta ekosystem är i balans stödjer det en hälsosam ämnesomsättning och ett starkt immunförsvar. Men när det blir rubbat, ett tillstånd som kallas dysbios, kan tarmen börja skicka ”stressignaler” genom kroppen, inklusive till hjärnan. Dessa signaler kan utlösa inflammation och förändringar i ämnesomsättningen som kan bidra till neurologiska sjukdomar, inklusive Alzheimers sjukdom. Tänk på det som ett grannskap där balansen mellan hjälpsamma och störande invånare har förändrats, och bullret och spänningen påverkar hela staden. Faktum är att själva ordet dysbios kommer från de grekiska rötterna δυσ- (“dålig” eller “svår”) och βίος (“liv”), vilket speglar denna obalans och visar hur ett rubbat ekosystem kan skapa stress och oordning.

Vad vet vetenskapen
Hos personer med Alzheimers sjukdom och även hos de med mild kognitiv nedsättning ser sammansättningen av tarmbakterier ofta annorlunda ut jämfört med friska personer. Vissa studier har visat färre bakterier som hjälper till att minska inflammation och fler som kan främja den. Men resultaten är inte alltid konsekventa mellan olika studier, möjligtvis på grund av skillnader i kost, livsstil eller genetik. Detta tyder på att det kanske inte är enskilda ”dåliga” eller ”bra” typer av bakterier som är viktigast, utan den övergripande balansen och den funktionella mångfalden i tarmens ekosystem.

Hur kan detta ske?
Forskare beskriver två huvudvägar för hur tarmen kan påverka hjärnan:

1. Direkta effekter av mikrober eller deras produkter på hjärnan:
   Vissa bakterier eller virus kan färdas genom kroppen och nå hjärnan. Till exempel har herpesvirus eller bakterien Porphyromonas gingivalis, som orsakar tandköttssjukdom, hittats i hjärnor hos personer med Alzheimers sjukdom. Vissa forskare tror till och med att amyloidproteiner, ett nyckelprotein i Alzheimers sjukdom, kan bildas som hjärnans gamla försvar mot sådana infektioner, som ett klibbigt nät som fångar inkräktare.
2. Indirekta effekter genom immun- och ämnesomsättningssystemet:
   Detta är troligen den större historien. Tarmens ekosystem ”pratar” ständigt med vårt immunförsvar och påverkar hur immunceller utvecklas och hur starkt de reagerar. När ekosystemet hamnar ur balans kan immunceller bli överaktiva och skicka inflammatoriska signaler genom kroppen, vilket kan aktivera hjärnans egna immunceller, kallade mikroglia.
   
   Tänk på tarmen som ett tidigt varningscenter: om den skickar för många larm kan hjärnans immunsystem förbli på hög beredskap, vilket över tid kan skada hjärnceller istället för att skydda dem.

Tarmbakterier producerar också små molekyler som kallas kortkedjiga fettsyror (SCFA) när de bryter ner kostfiber. Under hälsosamma förhållanden är SCFA fördelaktiga: de näringstör tarmceller och hjälper till att dämpa inflammation. Men vid Alzheimers sjukdom kan deras effekter vara mer komplicerade. Beroende på typ och mängd kan SCFA minska eller förvärra inflammation. Detta är en anledning till att även ”hälsosamma” vanor som mycket fiberrik kost kanske inte har samma effekt för alla.

Gener, kön och individuell variation
Genetiska faktorer kan påverka hur tarmfloran samverkar med hjärnan. Till exempel påverkar genen APOE, den starkast kända genetiska riskfaktorn för sen debut av Alzheimers sjukdom, också sammansättningen av tarmbakterier. Personer med APOE4-genen har ofta färre bakterier som producerar nyttiga kortkedjiga fettsyror, medan de med APOE2 har fler. Skillnader mellan män och kvinnor har också observerats: forskning tyder på att förändringar i tarmbakterier kan påverka män och kvinnor olika, möjligen på grund av hormon- och immunsystemskillnader. Dessa resultat visar att det inte finns en universell tarmflora som passar alla vid Alzheimers sjukdom.

Kan vi förändra tarmen för att hjälpa hjärnan?
Om tarmen påverkar hjärnan, kan justeringar i dess ekosystem hjälpa till att förebygga eller bromsa Alzheimers sjukdom? Forskare undersöker flera metoder:

• Fecal mikrobiota-transplantation (FMT): att överföra tarmmikrober från en frisk givare till en patient. Tidiga djurstudier och några fallrapporter på människor tyder på att FMT kan minska plack och förbättra kognitionen, men mycket mer forskning behövs.
• Probiotika och prebiotika: att tillföra nyttiga bakterier eller näring som hjälper dem att växa. Små studier med bakterier som Bifidobacterium eller Akkermansia muciniphila har visat förbättringar av inflammation och kognitiv funktion.
• Koststrategier: att äta mer fiber, följa en medelhavsliknande kost och minska processad mat kan stödja en hälsosammare tarmflora, även om den bästa balansen för hjärnhälsa fortfarande är oklar.
• Framväxande strategier: forskare undersöker även ”postbiotika”, som är nyttiga biprodukter från bakterier, eller virus som angriper skadliga bakterier.

Det är viktigt att påpeka att det är för tidigt att ge kliniska rekommendationer. Nuvarande forskning tyder på att det inte är en enskild ”dålig” eller ”bra” typ av bakterier som är viktigast, utan den övergripande balansen och mångfalden i tarmens ekosystem. Först behöver vi standardiserade protokoll, långsiktiga studier och en tydligare förståelse av vilka mikrobiella funktioner, snarare än specifika bakterier, som påverkar hjärnan mest.

Vad kan vi ta med oss idag
Upptäckten att tarmbakterier kan påverka hjärnans åldrande ger ett nytt perspektiv på Alzheimers forskning. Den kopplar samman livsstil, genetik och biologi på ett mer integrerat sätt. Detta betyder inte att Alzheimers börjar i tarmen, men det visar att hjärnhälsa beror på hela kroppen.

För tillfället kan ingen terapi baserad på tarmfloran eller specifik diet rekommenderas för Alzheimers sjukdom. Som Drs. Seo och Holtzman konstaterar i sin senaste översiktsartikel representerar tarmfloran ”en lovande ny väg för att bromsa Alzheimers progression,” men att omsätta detta i praktiken kommer att kräva mycket mer forskning och tid.

Denna forskning påminner oss om att hjärnan inte är isolerad från resten av kroppen. Hur vi äter, rör oss och tar hand om vår hälsa kan påverka många biologiska system, inklusive tarmen. Alla är olika, så att förstå vad som stödjer ditt välmående bör alltid diskuteras med vårdpersonal som känner dig.