Vad är blodbaserade biomarkörer?

Alzheimers sjukdom utvecklas långsamt över tid och börjar med ett prekliniskt stadium, där skadliga proteiner ansamlas i hjärnan utan att några symtom märks. Denna tysta fas kan pågå i flera år eller till och med decennier.

Därefter uppträder mild kognitiv störning (MCI), vilket innebär subtila minnes- och tankesvårigheter som ännu inte påverkar det dagliga livet i större utsträckning. När sjukdomen fortskrider utvecklas Alzheimers demens, där svår minnesförlust, förvirring och svårigheter att utföra vardagliga sysslor blir tydliga. Denna fas åtföljs ofta av förändringar i humör och personlighet.

Vad händer i hjärnan vid Alzheimers sjukdom?
Två typer av skadliga proteiner anses vara centrala för sjukdomens utveckling:

• Amyloid-beta (Aβ): Bildar klibbiga plack utanför hjärncellerna (neuroner), vilket stör kommunikationen mellan dem.
• Tau: Ansamlas inuti nervceller och bildar trassel, vilket leder till celldöd och kognitiv försämring.

Riskfaktorer för Alzheimers sjukdom
Forskning har identifierat flera faktorer som kan påverka risken att utveckla Alzheimers sjukdom. Dessa delas in i två huvudkategorier (Livingston et al., 2024):

1. Påverkbara faktorer – livsstils- och hälsorelaterade faktorer som kan förändras.
2. Icke påverkbara faktorer – genetiska och biologiska faktorer som vi inte kan styra över.

Nuvarande diagnostik av Alzheimers sjukdom
Att diagnostisera Alzheimers sjukdom innebär idag flera olika steg beroende på vårdnivå. I Sverige inleds utredningen oftast i primärvården, där mellan 50 och 80 % av fallen identifieras med hjälp av grundläggande kognitiva tester och datortomografi (CT). Dessa tester bedömer funktioner som minne, uppmärksamhet, resonemang och mental flexibilitet. Dock är de inte specifika för Alzheimers sjukdom och kan missa tidiga tecken.

Vid specialistkliniker används mer avancerade metoder, såsom:

• Hjärnavbildning: Magnetisk resonanstomografi (MRT) och positronemissionstomografi (PET) för att upptäcka förändringar i hjärnan.
• Cerebrospinalvätskeanalys (CSF): Ett prov från ryggmärgsvätskan (via lumbalpunktion) som kan mäta nivåer av skadliga AD-proteiner.

Dessa metoder ger en mer exakt diagnos, men de är också invasiva, kostsamma och resurskrävande, vilket leder till långa väntetider. Många patienter får därför vänta länge på en säker diagnos.

För att förbättra tidig upptäckt och tillgång till vård behövs enklare, mer kostnadseffektiva och specifika diagnostiska metoder som kan användas i primärvården. Detta skulle innebära snabbare och mer träffsäkra diagnoser, vilket i sin tur möjliggör tidigare insatser och bättre sjukdomshantering.

Vad är blodbaserade biomarkörer (BBM)?
Blodbaserade biomarkörer är ämnen i blodet som kan avslöja förekomsten av skadliga proteiner kopplade till Alzheimers sjukdom. De erbjuder ett nytt och känsligt sätt att upptäcka sjukdomens tidiga tecken genom ett enkelt blodprov – en metod som är både mindre invasiv och mer tillgänglig än traditionella diagnostiska tekniker.

Forskare har identifierat flera Alzheimer-specifika markörer i blodet, bland annat:

• Amyloid beta 42/40 (Aβ42/40): En kvot som speglar förändringar i amyloid beta-nivåer och är kopplad till plackbildning i hjärnan.
• Fosforylerat tau (p-tau): En mycket pålitlig indikator på Alzheimerrelaterade förändringar i hjärnan.

Svensk forskning i framkant
En stor del av forskningen kring blodbaserade biomarkörer för Alzheimers sjukdom har bedrivits i Västsverige, vid Neurokemiska laboratoriet vid Göteborgs universitet, under ledning av professorerna Kaj Blennow och Henrik Zetterberg. Deras banbrytande arbete har varit avgörande för att utveckla och validera dessa biomarkörer för framtida klinisk användning.

I takt med att forskningen går framåt kan blodprover bli ett revolutionerande verktyg för att upptäcka Alzheimers sjukdom tidigare och mer tillgängligt – vilket öppnar upp nya möjligheter för snabbare insatser och bättre vård.

Fördelarna med blodbaserade biomarkörer jämfört med traditionella metoder
Idag är de mest specifika diagnostiska metoderna för Alzheimers sjukdom endast tillgängliga vid specialiserade vårdinrättningar. Dessa metoder – såsom magnetresonanstomografi (MRT), positronemissionstomografi (PET) och analys av cerebrospinalvätska (CSF) – är dock resurskrävande, dyra och ofta invasiva. Dessutom är tillgången begränsad, vilket leder till långa väntetider och ojämlik vård.

Blodbaserade biomarkörer erbjuder däremot ett icke-invasivt, kostnadseffektivt och lättillgängligt alternativ med hög träffsäkerhet. Eftersom blodprov enkelt kan integreras i primärvården har de potential att revolutionera tidig upptäckt och diagnos av Alzheimers sjukdom i stor skala.

Blodprover kan även göra mer än att bara förbättra tidig upptäckt av Alzheimers sjukdom. De kan också användas inom:

• Kliniska prövningar – för att identifiera och rekrytera patienter i de tidiga stadierna av sjukdomen, vilket ökar träffsäkerheten i läkemedelsforskning.
• Övervakning av behandlingseffekter – för att utvärdera om nya läkemedel, såsom lecanemab, effektivt riktar in sig på de sjukdomsdrivande proteinerna amyloid och tau.

Med fortsatt forskning kan blodbaserade biomarkörer bli ett avgörande verktyg för både diagnostik och utveckling av nya behandlingar – vilket kan förbättra livskvaliteten för miljontals människor.

Blodbaserade biomarkörer – från forskning till verklig vård
Blodbaserade biomarkörer har visat sig vara mycket träffsäkra för att identifiera Alzheimers sjukdom, och forskning tyder på att de till och med kan förutsäga kognitiv försämring innan symtomen blir allvarliga. Hittills har de flesta studier dock genomförts i forskningsmiljöer och minneskliniker, vilket innebär att det fortfarande är oklart hur väl dessa tester fungerar i verkliga vårdsituationer och inom den allmänna befolkningen.

REAL AD – en brygga mellan forskning och klinisk vård
REAL AD-studien, som genomförs i Västsverige, syftar till att testa hur blodbaserade biomarkörer fungerar i praktiken. Genom att kombinera blodprov med kognitiva tester på distans undersöker studien om dessa metoder kan användas för att upptäcka tidiga tecken på Alzheimers sjukdom inom primärvården.

Till skillnad från tidigare studier, som ofta fokuserat på små och noggrant utvalda forskargrupper, genomförs REAL AD inom det befintliga sjukvårdssystemet. Studien använder dessutom etablerade referensmetoder, såsom cerebrospinalvätskeanalys (CSF) och PET-skanning, för att säkerställa att blodproverna ger tillförlitliga resultat.
REAL AD är även en viktig del av större europeiska projekt som AD-RIDDLE och PROMINENT, vilka syftar till att förbättra tidig upptäckt och diagnostik av Alzheimers sjukdom. Genom att föra ut blodbaserade biomarkörer från forskningslaboratorier till verklig klinisk vård kan dessa initiativ bidra till snabbare diagnoser, mer tillgänglig vård och bättre behandlingsmöjligheter för framtidens patienter.

Framtiden för blodprover inom primärvården
Inom en snar framtid kan primärvårdsläkare börja använda enkla blodprover som en del av sina rutinkontroller för att underlätta tidig upptäckt av Alzheimers sjukdom. Detta skulle kunna möjliggöra tidigare insatser för att bromsa sjukdomsförloppet, bättre anpassad behandling för varje individ samt ökad tillgång till diagnostik, särskilt i områden där vården är mer begränsad.

Även om blodprover har stor potential, är de fortfarande inte perfekta. Det finns utmaningar att säkerställa att testerna ger korrekta och pålitliga resultat för alla patienter. Blodprover kan ge något olika resultat beroende på hälsotillstånd, och andra faktorer kan påverka avläsningarna. Därför behövs fler studier för att bekräfta hur väl de fungerar i verkliga vårdmiljöer utanför forskningssammanhang (Schöll et al., 2024).

Som Michael Schöll och hans kollegor, som leder REAL AD-studien, nyligen påpekade, behövs mer forskning för att förfina dessa biomarkörer innan de kan integreras effektivt i klinisk praxis. Schöll betonade att även om blodprover ger hopp om att förändra diagnostiken av Alzheimers sjukdom, bör de just nu ses som ett värdefullt komplement till befintliga diagnostiska metoder, såsom kognitiva bedömningar och bilddiagnostik – snarare än en fristående lösning.